Det här är Ulf. Ulf säljer tidningen Faktum. Varje månad får han själv köpa in ett antal tidningar som han sen säljer, på samma sätt som en egenföretagare får sälja av det sortiment han eller hon köper in. Riskerna med tidningar som inte blir sålda får han bära själv. På sätt och vis är Ulf modigare än de flesta, då han måste göra en prognos på hur mycket han säljer och sen hålla den. När jag mötte honom en gång och erbjöd mig att bjuda på fika tackade han nej, och hänvisade till att han måste stå och sälja. Juli är en taskig månad, alla hans vanliga kunder är på semester. Fler timmar ute, fler tidningar sålda.
Ulf har sålt faktum i 6 år. Många av människorna han ser tittar upp i luften eller låtsas som det regnar när han möter dem. Man kan undra varför. Det räcker med ett vänligt "nej tack". Man är inte skyldig att köpa, eller att ge en gåva, men man är skyldig att se människan. Så när du ser någon som säljer Faktum, säg hej. Säg lycka till. Le. Eller lyssna hur en annan människas liv kan se ut. Kanske kan det hjälpa en försäljare att känna sig som just det: en person med ett arbete som söker tjäna sitt uppehälle, och inte ett oönskat element i samhället. Jag tror att en människa som Ulf, med det måttet motivation han har, mycket väl kan få en lägenhet och ett jobb han trivs med. Det finns olika sätt att vara bostadslös: ett som skyller på andra, som finner sig tillrätta och bara hoppas att någon hjälper en. Eller ett där man tar ansvar för sin situation, med en okuvlig vilja att bygga upp det som gått fel, och som vågar göra upp med bristfälliga val i det förflutna. Jag tror att Ulf tänker mer på det senare sättet , och hoppas att jag också gör det om jag själv skull hamna i samma situation.
Ulf, tack för perspektivet. Vi ses igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar