Is this real life?

090324
Min bror fyller år idag. Dock firades han hos mig i helgen, och ville inte bli uppvaktad ikväll.


18.19
Efter en hemmadag är jag på väg in till stan. Ska till café Trappa Ner på Storgatan med min vän Naseer, och hjälpa till lite. De har ett bra arbete för hemlösa där. Släpade med mig lite teknikprylar som mobilladdare och sånt, och en påse med kläder jag inte använder längre.

Sitter i skrivande stund på Boråspendeln, som kom lägligt. Mitt Västtrafikkort gäller idag med, men inte i morgon, får inte bli för sent i kväll. Jag ser ut som en Guido/brat i håret, ville ha lite vax innan jag gav mig ut. Hu. Jaja, smällar man får ta.

Mycket av mitt bloggande sker som vanligt på resande fot. Det är något särskilt när man rör sig i rummet men kroppen ändå sitter still.

Har tittat på det här klippet nedan hur många gånger som helst nu snart och upptäckt att det är helt fantastiskt. Barn har så sköna perspektiv. Den här snubben har nyss varit hos tandläkaren, och måste fått en rätt effektiv lokalbedövning.



18.29
Ska träffa Naseer i stan vid 7. Hinner jag lämna blod innan? Jag är grymt sugen på fikan där och en ny tshirt. Hehe.

20.54
Jag lämnade mycket riktigt 4,5 dl fint blod (jag har B+), och min bröstkorg pryds nu av ett fint lite skejtigt motiv. Här på café Trappa Ner är det full rulle. Satt och pratade med lite sköna snubbar nyss. De här människorna har verkligen berättelser med skrämmande autencitet. Känns otroligt bra att komma lite närmare verkligheten och få lite perspektiv på tillvaron. Det är när man närmar sig nöden som man förstår hur mycket man kan påverka i en annan människas liv. Dessutom blir man inspirerad att leva, och inte bara existera. It's real life, för att svara på ovan nämnda fråga. Här ovan ser vi Winco, en grym snubbe som ofta hjälper till på caféet. Ser ni honom så säg hej och att det han gör är bra.

23.15

Jag och Naseer satte oss på Café Tintin efter att vi hade hämtat mackor till TrappaNer från Café Vallgatan. Vi kände oss meningsfulla. Dessutom avnjöt vi varsin kycklingmacka med den berömda currymajonäsen de har på Tintin, lyckan var gjord. Överlag blev dagen så mycket bättre när jag masade mig ut ur min lägenhet och ut ur mig själv. Ibland blir man bara så trött på sitt eget, och det tycks mig ibland vara lättare att lösa andras problem än sina egna. För att inte tala om att man mår bra av att hjälpa till. =)