De här killarna har definitivt fattat hur den här leken ska lekas. Har själv testat parkour, det är kul, även om jag inte kan hålla de här killarnas tempo i mer än 45 sekunder. Får jobba lite på akrobatiken. :)
fredag 15 maj 2009
lördag 9 maj 2009
Hatt å glasögon
Well, då var lördagens shopping avklarad. Sen såg jag Wolverine med ikväll. Gillar man superhjältefilmer tycker man nog om den. Själv tycker jag det var bra klös i den. :)
onsdag 6 maj 2009
Hårmodell igen
Så var det ny frisyr från Grazette igen. Lite prepplook. Ovant, dock passar den bra till mina nya halsdukar. :)
fredag 1 maj 2009
Dagens betraktelse: Koreanska pojkband
Min värld har de senaste dagarna fyllts av det koreanska pojkbandet DBSK, TVXQ, Tohoshinki, eller vad man nu vill kalla dem (de går under alla namnen fast i olika länder). Titta på klippet nedan och fråga dig om världen inte blir lite finare av sånt här.
Smörig musik trycker på samma knapp som förutsägbar framgångsfilm för mig. Jag kan inte hjälpa att bli sentimental. Samtidigt är det en rätt skön känsla att veta att det är på låtsas men att man luras att gilla det ändå. Det är bara att le på kapp. :D
Smörig musik trycker på samma knapp som förutsägbar framgångsfilm för mig. Jag kan inte hjälpa att bli sentimental. Samtidigt är det en rätt skön känsla att veta att det är på låtsas men att man luras att gilla det ändå. Det är bara att le på kapp. :D
fredag 24 april 2009
onsdag 22 april 2009
måndag 20 april 2009
fredag 17 april 2009
Kryckflöjt
Jag har skadat foten. Igår spelade jag basket, och trampade snett. Idag har jag en krycka, som naturligtvis bäddar för diverse partytrick. Som att spela flöjt på den. Det funkade.
måndag 6 april 2009
Dagens betraktelse: Fildelning.
Intressant debatt. Personligen tror jag att de åtalade blir dömda skyldiga, men att piratcommunityn enkelt samlar ihop de miljoner dollar som krävs för skadeståndet samt att administrationen av servrar och liknande går över till andra medlemmar av piratligan.
Ska skriva inlägg snart om SMASK - melodifestivalen på musikhögskolan, men håll till godo med en bild på vinnarna i Göteborg så länge.
lördag 28 mars 2009
Sol
Mobilblogg. Solen skiner. Svensk som jag är får jag en lyckokick. Bara inte snön kommer tillbaka.
torsdag 26 mars 2009
Snart har man väl sett allt
Okej, det finns en hel del sjuk reklam. Och sen finns det sjuk reklam.
Fast å andra sidan, det är väl med denna produkt som det är med salva för klåda i underlivet eller medel mot svamp. Typ omöjligt att marknadsföra även om behoven kan vara stora. Jag inbillar mig att jag inte reagerar mot en kvinna som rakar sig, utan på att det används som marknadsföring. Men jag kan ju ha fel.
Fast å andra sidan, det är väl med denna produkt som det är med salva för klåda i underlivet eller medel mot svamp. Typ omöjligt att marknadsföra även om behoven kan vara stora. Jag inbillar mig att jag inte reagerar mot en kvinna som rakar sig, utan på att det används som marknadsföring. Men jag kan ju ha fel.
onsdag 25 mars 2009
En stund av njutning
090325.
10.34.
Om man ska göra auktioner på tradera kan en klocka som går rätt vara bra, då många vinnande bud läggs i absolut sista sekunderna.
22.52
Ska vara vikarie i morgon, i Barn och Fritid. Eleverna börjar en ny kurs, och jag ska hålla i introduktionen. Det går nog bra.
Hjälpte min mor att köpa en dator idag. Det blev en sån här. Tror den blir kanon för henne. Om inte annat blir det kul att hjälpa henne att komma igång. Hon tycker det är kul med teknik, och det nästan lyste ur ögonen när hon gjort sin beställning. Ett ”Yess!!” och en liten dans bjöds också på. Sweeet.
Vi såg även på film, Om en pojke. Det är fascinerande hur Hugh Grant lyckas med bedriften att spela samma roll om och om igen, fast i nya film, och få nya pengar i gage. Inget ont om det, han har utvecklat den till perfektion. Man får hoppas att han trivs i typecast-träsket. Om inte annat har en bra mycket bättre lön än andra knegare och fler groupies, frågan är vad karaktären slutar och Hugh Grant börjar.
Sitter i mitt kök just nu, och hade en liten stund för njutning. Wiener- bröd, Irish Coffee, Cat's Cradle skriven av Kurt Vonnegut, tända ljus, Stevie Wonder i lurarna.
Mmmm. Imogen Heap gästar min spellista, hon är så välkommen. Och Salem al Fakir. Det är i lägen som dessa som jag verkligen saknar ett hus och möjligheten att väsnas hur mycket jag vill på småtimmarna. Nåväl, man kan inte få allt här i livet på en gång.
Vidare har jag märkt att jag nog är för ambitiös i mitt bloggande. Jag har ingen lust att bråka med layout och sånt, så antingen färre uppdateringar eller kortare inlägg. Jag tror att nyhetens behag gör ev. läsare lutar åt nummer två. :D
10.34.
Om man ska göra auktioner på tradera kan en klocka som går rätt vara bra, då många vinnande bud läggs i absolut sista sekunderna.
22.52
Ska vara vikarie i morgon, i Barn och Fritid. Eleverna börjar en ny kurs, och jag ska hålla i introduktionen. Det går nog bra.
Hjälpte min mor att köpa en dator idag. Det blev en sån här. Tror den blir kanon för henne. Om inte annat blir det kul att hjälpa henne att komma igång. Hon tycker det är kul med teknik, och det nästan lyste ur ögonen när hon gjort sin beställning. Ett ”Yess!!” och en liten dans bjöds också på. Sweeet.
Vi såg även på film, Om en pojke. Det är fascinerande hur Hugh Grant lyckas med bedriften att spela samma roll om och om igen, fast i nya film, och få nya pengar i gage. Inget ont om det, han har utvecklat den till perfektion. Man får hoppas att han trivs i typecast-träsket. Om inte annat har en bra mycket bättre lön än andra knegare och fler groupies, frågan är vad karaktären slutar och Hugh Grant börjar.
Sitter i mitt kök just nu, och hade en liten stund för njutning. Wiener- bröd, Irish Coffee, Cat's Cradle skriven av Kurt Vonnegut, tända ljus, Stevie Wonder i lurarna. 
Mmmm. Imogen Heap gästar min spellista, hon är så välkommen. Och Salem al Fakir. Det är i lägen som dessa som jag verkligen saknar ett hus och möjligheten att väsnas hur mycket jag vill på småtimmarna. Nåväl, man kan inte få allt här i livet på en gång.
Vidare har jag märkt att jag nog är för ambitiös i mitt bloggande. Jag har ingen lust att bråka med layout och sånt, så antingen färre uppdateringar eller kortare inlägg. Jag tror att nyhetens behag gör ev. läsare lutar åt nummer två. :D
tisdag 24 mars 2009
Is this real life?
090324
Min bror fyller år idag. Dock firades han hos mig i helgen, och ville inte bli uppvaktad ikväll.
18.19
Efter en hemmadag är jag på väg in till stan. Ska till café Trappa Ner på Storgatan med min vän Naseer, och hjälpa till lite. De har ett bra arbete för hemlösa där. Släpade med mig lite teknikprylar som mobilladdare och sånt, och en påse med kläder jag inte använder längre.
Sitter i skrivande stund på Boråspendeln, som kom lägligt. Mitt Västtrafikkort gäller idag med, men inte i morgon, får inte bli för sent i kväll. Jag ser ut som en Guido/brat i håret, ville ha lite vax innan jag gav mig ut. Hu. Jaja, smällar man får ta.
Mycket av mitt bloggande sker som vanligt på resande fot. Det är något särskilt när man rör sig i rummet men kroppen ändå sitter still.
Har tittat på det här klippet nedan hur många gånger som helst nu snart och upptäckt att det är helt fantastiskt. Barn har så sköna perspektiv. Den här snubben har nyss varit hos tandläkaren, och måste fått en rätt effektiv lokalbedövning.
18.29
Ska träffa Naseer i stan vid 7. Hinner jag lämna blod innan? Jag är grymt sugen på fikan där och en ny tshirt. Hehe.
20.54
Jag lämnade mycket riktigt 4,5 dl fint blod (jag har B+), och min bröstkorg pryds nu av ett fint lite skejtigt motiv. Här på café Trappa Ner är det full rulle. Satt och pratade med lite sköna snubbar nyss. De här människorna har verkligen berättelser med skrämmande autencitet. Känns otroligt bra att komma lite närmare verkligheten och få lite perspektiv på tillvaron. Det är när man närmar sig nöden som man förstår hur mycket man kan påverka i en annan människas liv. Dessutom blir man inspirerad att leva, och inte bara existera. It's real life, för att svara på ovan nämnda fråga. Här ovan ser vi Winco, en grym snubbe som ofta hjälper till på caféet. Ser ni honom så säg hej och att det han gör är bra.
23.15
Jag och Naseer satte oss på Café Tintin efter att vi hade hämtat mackor till TrappaNer från Café Vallgatan. Vi kände oss meningsfulla. Dessutom avnjöt vi varsin kycklingmacka med den berömda currymajonäsen de har på Tintin, lyckan var gjord. Överlag blev dagen så mycket bättre när jag masade mig ut ur min lägenhet och ut ur mig själv. Ibland blir man bara så trött på sitt eget, och det tycks mig ibland vara lättare att lösa andras problem än sina egna. För att inte tala om att man mår bra av att hjälpa till. =)
Min bror fyller år idag. Dock firades han hos mig i helgen, och ville inte bli uppvaktad ikväll.
18.19
Efter en hemmadag är jag på väg in till stan. Ska till café Trappa Ner på Storgatan med min vän Naseer, och hjälpa till lite. De har ett bra arbete för hemlösa där. Släpade med mig lite teknikprylar som mobilladdare och sånt, och en påse med kläder jag inte använder längre.
Sitter i skrivande stund på Boråspendeln, som kom lägligt. Mitt Västtrafikkort gäller idag med, men inte i morgon, får inte bli för sent i kväll. Jag ser ut som en Guido/brat i håret, ville ha lite vax innan jag gav mig ut. Hu. Jaja, smällar man får ta.
Mycket av mitt bloggande sker som vanligt på resande fot. Det är något särskilt när man rör sig i rummet men kroppen ändå sitter still.
Har tittat på det här klippet nedan hur många gånger som helst nu snart och upptäckt att det är helt fantastiskt. Barn har så sköna perspektiv. Den här snubben har nyss varit hos tandläkaren, och måste fått en rätt effektiv lokalbedövning.
18.29
Ska träffa Naseer i stan vid 7. Hinner jag lämna blod innan? Jag är grymt sugen på fikan där och en ny tshirt. Hehe.
20.54
Jag lämnade mycket riktigt 4,5 dl fint blod (jag har B+), och min bröstkorg pryds nu av ett fint lite skejtigt motiv. Här på café Trappa Ner är det full rulle. Satt och pratade med lite sköna snubbar nyss. De här människorna har verkligen berättelser med skrämmande autencitet. Känns otroligt bra att komma lite närmare verkligheten och få lite perspektiv på tillvaron. Det är när man närmar sig nöden som man förstår hur mycket man kan påverka i en annan människas liv. Dessutom blir man inspirerad att leva, och inte bara existera. It's real life, för att svara på ovan nämnda fråga. Här ovan ser vi Winco, en grym snubbe som ofta hjälper till på caféet. Ser ni honom så säg hej och att det han gör är bra.
23.15
Jag och Naseer satte oss på Café Tintin efter att vi hade hämtat mackor till TrappaNer från Café Vallgatan. Vi kände oss meningsfulla. Dessutom avnjöt vi varsin kycklingmacka med den berömda currymajonäsen de har på Tintin, lyckan var gjord. Överlag blev dagen så mycket bättre när jag masade mig ut ur min lägenhet och ut ur mig själv. Ibland blir man bara så trött på sitt eget, och det tycks mig ibland vara lättare att lösa andras problem än sina egna. För att inte tala om att man mår bra av att hjälpa till. =)
söndag 22 mars 2009
Min väns nya fåtölj
090321, 1724.
Sitter på bussen nu igen. Det verkar bli min lilla stund av bloggande och kontemplerande. På något sätt år det lättare att skriva av sig när man sitter ner och inte kan göra så mycket annat.
Det blir jobb idag med. Är i baren på hotellet. Det var som sagt rätt lugnt där igår, och jag väntar mig att det blir ungefär likadant idag. Ska träffa min kompis Per efter jobbet och hänga, vi brukar av någon märklig anledning (må det vara det ömsesidiga intresset för öl) som vi ses vid den tiden i veckan.
Föräldrarna (stavade föråldrarna först, det var så bra så det tar vi med) var hemma hos mig idag, och det serverades laxgryta. Det är förvånande hur lätt det kan vara att laga mat om man bara följer ett recept. Lax har ju den fördelen att den kan serveras halvrå utan att bli dålig. Jag gillar den även helrå, om den serveras i sushiform. Min bror fyller år om tre dagar, så det var lite av ett gemensamt kalas för oss. Tomas fick en Sodastream i present, så nu behöver han inte köpa sitt bubbelvatten. Mycket pengar och miljö att tjäna där. Jag hade redan fått en byrå, och en massa andra fina grejer från IKEA så jag fick inget i present.
Framför mig på bussen sitter brat-kungarna, med trendiga stora solglasögon, skinnhandskar och enorma mängder hårvax. Det är kul att se hur folk verkligen värdeladdar sig själva genom sina kosmetiska ritualer. Uppenbarligen fungerar det, eftersom så många fler får ligga en fre- eller lördagkväll än under veckorna. Man kan i och för sig hävda att det har att göra med förväntningar, alkoholhalten i blodet på subjekten, eller den kollektiva tysta tradition av helgmässigt supande och tillika tillfälliga sexuella kontakter storstadsmedborgarna har. Jag säger som Sissela Kyles lärarkaraktär: "Så kan det också vara lite grann!"
Solen faller vackert på husen på andra sidan Heden. Verkar vara en juniormatch igång på planen närmast parkeringen, det var full fart och fina tröjor. Själv faller jag längre och längre in i min housekoma, där jag glömmer det mesta. Housemusik är ibland helt fantastiskt. Mer om det efter att jag bytt till treans spårvagn.
(på 3an)
Så, då var det klart. Jag har hamnat i ett nice flow med kollektivtrafiken idag. Nu senast när jag jag skulle kliva på Grön såg jag hur den var framme vid min hållplats medan jag var ca 200 m därifrån, och jag gav upp att jag skulle hinna. Men, det visade sig att en tant hade nåt kort som inte fungerade som det skulle, och jag tror busschauffören skulle kreditera ett annat. I vilket fall blev bussen stående, och jag joggade dit och han otroligt nog. Dessutom slapp jag vänta på 3an när jag kom fram till Kungsportsplatsen. I am so in da zone bebe, om man nu kan betrakta det som hysteriskt flyt att komma med en buss eller vagn. Nog om det.
Vad gjorde jag på bussen och vagnen innan jag skrev brev/bloggar? Ingen vet. Nu har jag iaf kommit fram till att det är ett av de bästa sätten att tillbringa sin resa. Kan jag dessutom bara göra den populär och få folk att klicka på annonser kan jag bli rik på det här. Har inga större förhoppningar om det dock. Haha.
(Bäst att sätta mobilen på ljudlös, annars glömmer jag det när jag kommer fram till jobbet.)
Järntorget. Folk går av och på som de alltid gör. Endast en liten flicka med spansk härkomst sluter sina ögon och vilar huvudet mot sin mamma en liten stund. Ibland kan barn se så fridfulla ut när de sover. Tillsammans med texten ”TAG DET LUGNT” som någon skrivit med grafitti på en vägg mellan Masthuggs- och Stigbergstorget andas jag ut en gång extra. Housen tuggar i mina lurar. Jag sover nästan, fast jag är vaken. Undrar om min kurvan på min hjärnaktivitet och Stockholmsbörsens upp- och nedgång har några likheter nu.
Kaptensgatan. Mitt stopp är nästa hållplats. Tror inte jag återkommer på väg hem, då jag med största sannolikhet är upptagen med att prata med Per då.
Ackompanjerad av Deadmau5,
17.53
(jobbjobbjobb)
22.55
På 3an. Hittade en tysk i baren som var bra trevlig att prata med, så jag segade mig lite i slutet. Stämplade dock ut ca 22.20, och gick för att byta fat på ölen innan jag lämnade hotellet, men det var mer gäster som väntade när jag skulle testa kranen. Vips var klockan nästan 11. Nåväl, jag får väl nästan betrakta tiden med Knut (som han hette, Sch-nånting) som fritid. Han var en underhållande och trevlig man. Vi talade tyska, danska, svenska men mest engelska med varandra. Han hade bott i Danmark i sju år, och hade inga större problem att förstå svenska. Hans fru hade lyckats lära sig danska med Köpenhamns-accent, men han kommenterade på språket som en guttural sjukdom. För övrigt fick språket ungefär samma omdöme av ledarskapsexperten Scott Wilson, som också etablerat sig i Danmarks vackra men platta land.
Danskarna lever glada dagar på hotellet nu. Danska kronan står i 1.33 på hotellet, och det blir fler goda Irish Coffees för samma peng. Däremot har Sverige (med sitt enastående Systembolag) uteslutit den fina kombinationen marknadsföring och alkohol. Vi får inte ge rabatter på sprit utan har fasta centiliterpriser, vilket iofs inte hindrar typ 99% av alla krögare att köra med Happy Hour, 2 för 1 och liknande bravader.
Undrar vem som ska läsa det här egentligen, var tanken som slog mig när jag avbröts av en vacker syn. En man med fina polisonger och hatt (inte helt olik undertecknad i skrivande stund) hängde och slängde i spårvagnens fina läderhandtag. De där man har för att hålla balansen, ni vet. Gorillavarningen var överhängande, om det inte vore för hans fina tuppkam istället för en silvergrå alfahanne-panna.
- Jonathan!!! utbrast en av hans kvinnliga resekamrater. Om de hade en närmare relation förtäljer inte historien. Jonathan lugnade ner sig.
Avstigning, Valand.
23.10
01.16
På nattbussen hem (min klocka i datorn måste gå fel....) mötte jag Sara Starlight, aka Sara Slow, aka Sara Lindén, som mötte mig med sitt fantastiska leende. Efter en reprimand att jag inte ringt henne och svarat på den gyllene frågan ”Ska vi gå på SatsDans i morgon klockan 10?” fortsatte umgänget under härliga historier, lysande leenden och allmäna gemytligheter på bussen. Varefter bloggandet återupptogs, denna gång i samarbete med Fröken Med Det Röda Håret.
”Om jag blir fru blir jag som Bree i Desperate Housewives” brast hon ut, och kommenterade naturligtvis på min stavning (Brie) med ett ”Jag är väl ingen ost heller!!!”
Ja, krocklent [sic] är just vad det är. Bloggen är ett impressionistiskt verk, och jag kan i nuläget inte bestämma om jag kommunicerar med mig själv, mina eventuella läsare, eller fröken Röd bredvid. Allt faller samman i ett enda sammelsurium (bravo om du kan den glosan). Sara hade för övrigt köpt en fåtölj idag på Second Hand, som hon beskrev med en lovsångstext. Den måste vara oerhört vacker, titta själva och döm. ”Den är verkligen vacker, underskön!” brast hon ut i, och glömde detta genast för att sedan upptäcka det igen när det sattes på pränt just här inför hennes ögon.
Sara hade något fint att säga om sitt korttidsminne, men hon hade glömt vad hon tänkte på. Det säger väl allt egentligen. Sara gillar f.ö. att städa toaletter. Kära läsare, kom ihåg detta när jag påminner henne. Däremot reserverar hon sig för ryska toaletter som spelar i en helt annan liga än de vi har i vår kyrkolokal.
Innan jag landade på nattbussen träffade jag mycket riktigt Per. (Svårt att hålla sig till den här rapporten när Sara hela tiden tittar ner på skärmen....) Vi sågs på Picasso, en restaurang som ligger mittemot Dancing Dingo. Vi tog en öl och sen gick jag och åt köttbullar. Sällan har köttbullar smakat så gott som just då.
Sara sjunger fina sånger om sin nya fåtölj och rimmar. Denna tingest måste helt klart beskådas vid tillfälle. Nu är bussen framme, slut för idag tack för idag.
01.32
Sitter på bussen nu igen. Det verkar bli min lilla stund av bloggande och kontemplerande. På något sätt år det lättare att skriva av sig när man sitter ner och inte kan göra så mycket annat.
Det blir jobb idag med. Är i baren på hotellet. Det var som sagt rätt lugnt där igår, och jag väntar mig att det blir ungefär likadant idag. Ska träffa min kompis Per efter jobbet och hänga, vi brukar av någon märklig anledning (må det vara det ömsesidiga intresset för öl) som vi ses vid den tiden i veckan.
Föräldrarna (stavade föråldrarna först, det var så bra så det tar vi med) var hemma hos mig idag, och det serverades laxgryta. Det är förvånande hur lätt det kan vara att laga mat om man bara följer ett recept. Lax har ju den fördelen att den kan serveras halvrå utan att bli dålig. Jag gillar den även helrå, om den serveras i sushiform. Min bror fyller år om tre dagar, så det var lite av ett gemensamt kalas för oss. Tomas fick en Sodastream i present, så nu behöver han inte köpa sitt bubbelvatten. Mycket pengar och miljö att tjäna där. Jag hade redan fått en byrå, och en massa andra fina grejer från IKEA så jag fick inget i present.
Framför mig på bussen sitter brat-kungarna, med trendiga stora solglasögon, skinnhandskar och enorma mängder hårvax. Det är kul att se hur folk verkligen värdeladdar sig själva genom sina kosmetiska ritualer. Uppenbarligen fungerar det, eftersom så många fler får ligga en fre- eller lördagkväll än under veckorna. Man kan i och för sig hävda att det har att göra med förväntningar, alkoholhalten i blodet på subjekten, eller den kollektiva tysta tradition av helgmässigt supande och tillika tillfälliga sexuella kontakter storstadsmedborgarna har. Jag säger som Sissela Kyles lärarkaraktär: "Så kan det också vara lite grann!"
Solen faller vackert på husen på andra sidan Heden. Verkar vara en juniormatch igång på planen närmast parkeringen, det var full fart och fina tröjor. Själv faller jag längre och längre in i min housekoma, där jag glömmer det mesta. Housemusik är ibland helt fantastiskt. Mer om det efter att jag bytt till treans spårvagn.
(på 3an)
Så, då var det klart. Jag har hamnat i ett nice flow med kollektivtrafiken idag. Nu senast när jag jag skulle kliva på Grön såg jag hur den var framme vid min hållplats medan jag var ca 200 m därifrån, och jag gav upp att jag skulle hinna. Men, det visade sig att en tant hade nåt kort som inte fungerade som det skulle, och jag tror busschauffören skulle kreditera ett annat. I vilket fall blev bussen stående, och jag joggade dit och han otroligt nog. Dessutom slapp jag vänta på 3an när jag kom fram till Kungsportsplatsen. I am so in da zone bebe, om man nu kan betrakta det som hysteriskt flyt att komma med en buss eller vagn. Nog om det.
Vad gjorde jag på bussen och vagnen innan jag skrev brev/bloggar? Ingen vet. Nu har jag iaf kommit fram till att det är ett av de bästa sätten att tillbringa sin resa. Kan jag dessutom bara göra den populär och få folk att klicka på annonser kan jag bli rik på det här. Har inga större förhoppningar om det dock. Haha.
(Bäst att sätta mobilen på ljudlös, annars glömmer jag det när jag kommer fram till jobbet.)
Järntorget. Folk går av och på som de alltid gör. Endast en liten flicka med spansk härkomst sluter sina ögon och vilar huvudet mot sin mamma en liten stund. Ibland kan barn se så fridfulla ut när de sover. Tillsammans med texten ”TAG DET LUGNT” som någon skrivit med grafitti på en vägg mellan Masthuggs- och Stigbergstorget andas jag ut en gång extra. Housen tuggar i mina lurar. Jag sover nästan, fast jag är vaken. Undrar om min kurvan på min hjärnaktivitet och Stockholmsbörsens upp- och nedgång har några likheter nu.
Kaptensgatan. Mitt stopp är nästa hållplats. Tror inte jag återkommer på väg hem, då jag med största sannolikhet är upptagen med att prata med Per då.
Ackompanjerad av Deadmau5,
17.53
(jobbjobbjobb)
22.55
På 3an. Hittade en tysk i baren som var bra trevlig att prata med, så jag segade mig lite i slutet. Stämplade dock ut ca 22.20, och gick för att byta fat på ölen innan jag lämnade hotellet, men det var mer gäster som väntade när jag skulle testa kranen. Vips var klockan nästan 11. Nåväl, jag får väl nästan betrakta tiden med Knut (som han hette, Sch-nånting) som fritid. Han var en underhållande och trevlig man. Vi talade tyska, danska, svenska men mest engelska med varandra. Han hade bott i Danmark i sju år, och hade inga större problem att förstå svenska. Hans fru hade lyckats lära sig danska med Köpenhamns-accent, men han kommenterade på språket som en guttural sjukdom. För övrigt fick språket ungefär samma omdöme av ledarskapsexperten Scott Wilson, som också etablerat sig i Danmarks vackra men platta land.
Danskarna lever glada dagar på hotellet nu. Danska kronan står i 1.33 på hotellet, och det blir fler goda Irish Coffees för samma peng. Däremot har Sverige (med sitt enastående Systembolag) uteslutit den fina kombinationen marknadsföring och alkohol. Vi får inte ge rabatter på sprit utan har fasta centiliterpriser, vilket iofs inte hindrar typ 99% av alla krögare att köra med Happy Hour, 2 för 1 och liknande bravader.
Undrar vem som ska läsa det här egentligen, var tanken som slog mig när jag avbröts av en vacker syn. En man med fina polisonger och hatt (inte helt olik undertecknad i skrivande stund) hängde och slängde i spårvagnens fina läderhandtag. De där man har för att hålla balansen, ni vet. Gorillavarningen var överhängande, om det inte vore för hans fina tuppkam istället för en silvergrå alfahanne-panna.
- Jonathan!!! utbrast en av hans kvinnliga resekamrater. Om de hade en närmare relation förtäljer inte historien. Jonathan lugnade ner sig.
Avstigning, Valand.
23.10
01.16
På nattbussen hem (min klocka i datorn måste gå fel....) mötte jag Sara Starlight, aka Sara Slow, aka Sara Lindén, som mötte mig med sitt fantastiska leende. Efter en reprimand att jag inte ringt henne och svarat på den gyllene frågan ”Ska vi gå på SatsDans i morgon klockan 10?” fortsatte umgänget under härliga historier, lysande leenden och allmäna gemytligheter på bussen. Varefter bloggandet återupptogs, denna gång i samarbete med Fröken Med Det Röda Håret.
”Om jag blir fru blir jag som Bree i Desperate Housewives” brast hon ut, och kommenterade naturligtvis på min stavning (Brie) med ett ”Jag är väl ingen ost heller!!!”
Ja, krocklent [sic] är just vad det är. Bloggen är ett impressionistiskt verk, och jag kan i nuläget inte bestämma om jag kommunicerar med mig själv, mina eventuella läsare, eller fröken Röd bredvid. Allt faller samman i ett enda sammelsurium (bravo om du kan den glosan). Sara hade för övrigt köpt en fåtölj idag på Second Hand, som hon beskrev med en lovsångstext. Den måste vara oerhört vacker, titta själva och döm. ”Den är verkligen vacker, underskön!” brast hon ut i, och glömde detta genast för att sedan upptäcka det igen när det sattes på pränt just här inför hennes ögon.
Sara hade något fint att säga om sitt korttidsminne, men hon hade glömt vad hon tänkte på. Det säger väl allt egentligen. Sara gillar f.ö. att städa toaletter. Kära läsare, kom ihåg detta när jag påminner henne. Däremot reserverar hon sig för ryska toaletter som spelar i en helt annan liga än de vi har i vår kyrkolokal.
Innan jag landade på nattbussen träffade jag mycket riktigt Per. (Svårt att hålla sig till den här rapporten när Sara hela tiden tittar ner på skärmen....) Vi sågs på Picasso, en restaurang som ligger mittemot Dancing Dingo. Vi tog en öl och sen gick jag och åt köttbullar. Sällan har köttbullar smakat så gott som just då.
Sara sjunger fina sånger om sin nya fåtölj och rimmar. Denna tingest måste helt klart beskådas vid tillfälle. Nu är bussen framme, slut för idag tack för idag.
01.32
fredag 20 mars 2009
Blogga på bussen
Oj, det var länge sen nu. Jag har skaffat mig en netbook sen sist, och kan nu skriva nästan varifrån som helst. Smidigt, och förhoppningsvis ökar uppdateringsfrekvensen på bloggen nu.
Min tillvaro ”går sin gilla gång bland små kåkars rad”, som Povel Ramel sjunger. Just nu sitter jag på 3an på väg till hotellet i Majorna och skall jobba i baren där i kväll. Å ena sidan är det rätt skoj, och å andra sidan hoppas jag att det inte kommer en käft. Whatever, det är ingen idé att klaga över sin tillvaro.
Jag vann en auktion på tradera.se, och äger nu snart en biljett tur och retur till Toulon, frankrike. Avresa 21 april, hemma 28e. Jag tror att jag måste åka, även om jag bjöd på skoj och dessutom har väninnan jag tänkte besöka (som bodde i Nice) flyttat till Lyon. Så det kan gå. Jaja, jag har iaf en kompis som kan tänka sig att köpa biljetten om jag bestämmer mig för att inte åka iväg. Flyget går från Skavsta, så det är mest meck med att ta sig till och från flygplatserna. Om någon av min kära läsare har skjuts, så hör av er. =)
På vagnen och senare på bussen nu. Hinner alldeles lagom hem med den gröna bussen som går om....9 minuter. Verkar det som. Detta måste vara det som kallas live-blogging, och jag gör det med bravur i rasande hastighet utan ett enda stavfel. Eller okej då, kanske ett här och där. Men ni kan ju glymma att jag bjuder på det.
Det var lugnt och fint på jobbet i dag. Sålde nästan ingen mat alls, och knappt några öl. Jag tänkte jag skulle söka ett jobb på SEB Kundservice nu, och ha det medan jag fullföljer mina studier i maklig takt. Min plan står fast att aldrig mer behöva ta mig an csn och dylika bidragsnämnder. Usch. Jag vill tjäna mina egna pengar. Är urless på studentlivets ekonomiska situation, som jag iofs inte smakat något vidare av då jag har arbetat hela tiden, men nu börjar CSN kinkna till ordentligt och kräva pengar tillbaka snart tror jag. Senast var det försäkringskassan som krävde tillbaka mitt bostadsbidrag för 2007, 5500 plus 294 i ränta som jag vackert hostade upp utan att tappa en millimeter i löpsteget. I like that feeling, and I intend to keep it that way.
Människor kommer och går. Nyss var det en fyllkaja/brat som kommenterade att jag satt med en laptop på busshållplatsen, allt under vackra glåpord och hånfulla tillrop. Haha, din loser, bara för att du inte har råd med tanke på att du super upp alla dina pengar. Haha. Whatever, de är säkert rikare än mig. Men inte i huvudet, och det är av den anledningen som jag har ett rikare liv än de flesta. Jag kan tänka, jag kan tjäna pengar och jag kan beundra mig själv. Det sista är jag f.ö. fanatiskt [sic] bra på.
Nu kommer bussen.
Ojojoj, vilka sköningar man träffar vid den här tiden på dygnet. Jag stötte på ett par esteter som pluggade teater i Kungälv på bussen, och de bara började snacka med en. Bara så skönt.
Jag har än en gång köpt onödig teknikskit. Cyklade in till stan i går för att köpa ett USB-minne på 16GB för 200 spänn, tänkte göra en multiboot-disk av den som man kan köra massa olika system i. Jaja, nog med nördiskan... Haha. Äääänyweii, jag cyklade en massa och frös något kopiöst om mina öron. Min lycka var gjord när jag hittade ett par öronmuffar/fodral som man bara spände utanpå öronen och ändå kunde ha hjälm på sig och hela skiten. Göött. Men, och här kommer det problem som gnavde mig resten av den eftermiddagen, de satt inte fast ordentligt. Vilket fick till följd att när undertecknad cyklade på en stor väg i något lägre hastighet kände han inte hur den vänstra öronmuffen sakta gled av, som om den ville söka sin lycka i livet utanför sitt uppenbara syfte. Måhända ville den sitta på ett större öra. Cyklade tillbaka, men det var förgäves. Öronmuffen var borta.
Vad som gjorde den här händelsen extra seeeeg var att jag var inne på Naturkompaniet på Korsgatan (en annan affär av samma kedja som den första) och konstaterade att jag hade small på mitt vänsteröra och medium på mitt högra. (Fråga mig inte om örstorlekar, men man mäter visst. 6-7 cm är en medium, och de andra kan du räkna ut själv). Dock kunde jag ju inte få det eftersom man inte kan sälja öronmuffar, med en av varje storlek. Alla som har olika stora öron (troligen majoriteten av mänskligheten) är nämligen onormala. Och de kan man inte göra produkter för, det är för svårt.
Det var historien om mina öronmuffar. Jag funderar seriöst på att gå in, köpa ett par till i Small för 80 spänn till, och bara berätta min fantastiska historia. Det hade fått deras ögon att gråtas och hjärtan att blöda. Om det ändå vore så väl.
Jag har funnit att det är naturligtvis det här man har en netbook till, att rapportera om vad omvärlden håller på med i en miljö där man naturligt inte skulle ”rapportera”. Dessutom är jag extremt impressionistiskt lagd, eftersom jag knappt kan skriva om en händelse 24 timmar efter den har inträffat, men däremot (med min inövade touchtyping) gärna rapporterar i realtid.
Nu har bussen kommit fram till mitt stopp, och här skall jag gå av. Tänk att ha en skrivsession vars tid begränsas av en buss och inte en deadline. Fantastiskt.
090320, 2312
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
