...är en bok av Jerome David Salinger som handlar om frigörelse. Idag var det dock min far som var ovanstående, då jag jobbade över på hotellet till 23:35. Jag borde hunnit med min Grön om 3an hade kommit på utsatt tid, men dock ej. Mäkta förgrymmad och med ett blodsocker under minusstrecket började jag springa mot centrum, men insåg snart att det var lönlöst. Under mörka tankar om ett arg telefonsamtal under morgondagen till västtrafik kom tanken att ringa min pappa, som visst hade möjlighet att hämta mig. När han kom var han glad och hade en ny jazzskiva. Med ens var min bitterhet över Det Onda Bussbolaget borta, och övergången i ett samtal som gjorde mig på bra mycket bättre humör. Lars Jansson vid pianot gjorde sitt med.
Egentligen är det inte konstigt om trafiken inte funkar nu under gothia cup, med tanke på att det massa att göra på hotellet med. Men, man märker hur beroende man är av att de man litar till för vissa tjänster också levererar. Ett vet jag: ibland är det bra att ha en pappa. Rätt ofta faktiskt. Halleluja. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar